14-17 oktober Cherating, Malaysias östkust

Eftersom vi alla upplevde att resan upp till Perhentian Islands, vilket var ursprungsplanen, skulle bli lite lång och i synnerhet då monsunregnen i oktober kan sätta lite käppar i hjulet för upplevelserna, tänkte vi om och bestämde oss för att åka till Cherating, som ligger längs östkusten.

Guideboken över Malaysia, som både vi och familjen S läst, beskrev Cherating som ”the place to go”, liksom i paritet med Perhentian och Tioman som populär träffpunkt. Jamen, super! Då behöver vi ju inte ta oss ytterligare 40 mil norröver. Sagt och gjort, hopp på bussen från Jerantut till Kuantan och så vidare med lokalbuss till Cherating – den liksom tåget med dörren öppen hela vägen i tillägg till den naturliga fläkten från alla öppna fönster. Vi blev avsläppta längs huvudvägens kant och började promenera neråt stranden och byns huvudgata. Pappor och barn ”hängdes av” där för att vi mammor, på backpackerns vis, skulle gå runt och välja ut det bästa boendet. Intrycket så här långt var att vi nog kommit till byn som Gud, eller ska vi säga Allah, glömt.

Vi enades hur som helst om en bungalow med två familjerum rätt vid stranden och vaggades till sömns tre nätter av vågornas brus. Morgondopp på en lång och öde strand fick starta dagarna, därefter frukost på vår ”resort” och sedan vad som föll andan på; mest bad, yatsy, krabbjakt för Ella och Igor, Yu-gi-oh Live i vattnet för Anton och Dante, matematikuppdrag för barnen, böcker i skuggan och så en och annan glass. Middagarna åt vi i restaurangen nästgårds, som bjöd riktigt god mat. Så god att vi återvände varje kväll… Vi beställde in ”malaysia style” och delade på det som ställdes på bordet: skaldjur, fisk, kyckling, biff, grönsaker med många smarriga smaker.

En kväll åkte vi på en eldfluge-tur in i mangroveträsket. Hafiz, en riktig eldsjäl och sann eldfluge-entusiast, berättade först om eldflugorna och deras liv. En eldflugas livscykel från ägg till larv till puppa till fluga kan variera mellan en och tre månader. Att de lyser på kvällen har enkom att göra med att de ska finna en partner, para sig och sedan dö. Hafiz hade själv upptäckt att han genom att lysa på träden där eldflugorna sitter kunde locka dem till sig/båten och alla han tog med fick därigenom ett mycket nära möte med flugorna. Vi kunde fånga dem i händerna och titta på deras gula sken. När Hafiz lös på träden lyste de plötsligt upp som julgranar och det var en nära nog magisk upplevelse!

Vårt första intryck att Cherating var ett otroligt lugnt, för att inte säga dött, ställe bestod inte helt och hållet. Fredag eftermiddag dök det lite fler människor för att få en helg på stranden med familjen eller med kompisarna. Bortsett från tonåringarna som varvade och skvätte sand med sina moppar på stranden, blev det aldrig riktigt något drag. Det mest dramatiska som hände var att Ella blev getingstungen, Anton och Dante brända av jellyfish och Micke & Paolo såg gibbonapor, vitmagad havsörn och några hornbills samt att tonåringarna kom och frågade om de fick fota Lotta och mig i bikini. Behöver jag säga att vi avböjde...

Vi hade några superhärliga dagar på denna, som Paolo uttryckte det, bedagade plats, som vi gärna besöker igen, men någon ”populär träffpunkt” kan vi inte tycka att det var.