Behöver jag kanske en cykel i alla fall?!

Helt utan skam i kroppen hoppade jag upp på Antons 24' cykel och drog i väg till marknaden fem minuter härifrån för att införskaffa det som saknas till middagen här i kväll. Anton var lite fundersam; han ville ju inte att folk skulle titta för mycket på mig, men när jag frågade om han tyckte att jag skulle ta Ellas cykel i stället log han lite... Cykelturen var härlig och det fläktade fint. Kunde kanske tänkt mig att ha sadeln lite högre då jag slog knäna i styret om jag inte parerade varje tramptag. En och annan såg jag dra lite på smilbanden, men mest fnissade nog själv.