Exploring Joo Chiat Road

Tio Chingay-tjejer strålade samman i dag för att utforska ett, för mig, nytt område i Singapore: Joo Chiat Road.

Joo Chiat Road hör till de äldre områdena i Singapore och här bor många kineser och malayer. Förr var här relativt slitet och tyst, men det blir allt trendigare och lever upp mer och mer. Området har en spännande arkitektur med traditionella shophouses där nu småbutiker av allehanda slag samsas med restauranger med lokal inriktning: kinesiskt/malay/indonesiskt/peranakan. Matmässigt ska det ha varit på topp länge med traditionell och lokal mat såsom t ex laksa och popiah.

Vi började dagen inne på Malay Market, nära Paya Lebar MRT, med frukt, grönt, kött, fisk på bottenvåningen och kläder, leksaker, skor, krimskrams på övervåningen. Vi botaniserade en stund men jag tror inte att jag var ensam om att störas något av fisklukten som trängde upp på plan 2.

Dagens största behållning fick i alla fall jag på 95 Joo Chiat Road, där Kway Guan Huat ligger.  Där fick vi först se hur en man tog en bit risdeg och skickligt ”smörade” ut den i en torr men het panna för att några sekunder senare lyfta upp ett florstunnt ”Popiah-skinn”. Zita, dotter till grundaren av Kway Guan Huat och idag ägare av densamma, instruerade oss sedan vad man gör med dessa ”skinn”. Popiah är ett slags tunn rispannkaka, samma som används till Pekinganka, som fylls med olika saker. De Popiahs vi fick tillaga, fylldes med chili, plommonsås, sallad, böngroddar, friterad fisk och en grönsaksblandning och smakade lätt, fräscht och mycket gott!

Popiahns historia är lång, berättade Zita. Någon av dynastiernas kejsare ville äta nyttig mat och ”uppfann” rätten och tydligen kan man äta hur många som helst utan att alls gå upp i vikt… Zita var uppenbart, och med rätta, stolt över familjens Popiahverksamhet som funnits sedan 1938. Receptet på just deras variant är hemligt, men lockar tydligen Singaporedigniteter som presidenter och ministrar att köpa mat hos just dem. 

Då ingen var riktigt mätt efteråt strosade vi vidare bort till restaurangen Chili Padi som serverar nonya-mat, som har sina rötter i kinesisk/malaysisk matkultur. Vi skulle liksom bara äta något lätt och överlät beställningen till en av våra Chingay-vänner med kinesiskt ursprung. Lätt måltid, nja inte direkt, men väldigt väldigt gott! Som avrundning firade vi ett födelsedagsbarn med små söta pajer med vaniljkräm och bär. Med allt detta i magen promenerade vi vidare längs Joo Chiat Road och hann kika in i bl a antikhandlar och rottingbutiker innan vi nådde East Coast Road och rundade av dagen.

Det blev mycket mat, mycket skratt och lite strosa idag. I morgon får det bli mer rörelse och mindre mat!