Konstigt vara långt borta...

... när någon hemma blir dålig och man bara vill vara nära. Pappa fick en hjärtinfarkt i förra veckan. Trots allt gick det bra; han fick snabbt den vård han behövde och han får komma hem från sjuhuset idag, men måste påminna sig själv om att inte lyfta så mycket som ett dricksglas ett tag till. Sjukgymnast, rehabilitering och hjälp i hemmet ett tag framöver kommer härnäst, vilket ju måste kännas otroligt konstigt när man klarat sig själv, levt sunt och haft en aktiv tillvaro i många år. Jag hade inte kunnat göra så mycket om jag varit hemma heller, men då hade jag i alla fall funnits till hands, kunnat hjälpa till, peppa och stötta. Konstigt vara långt borta...