Perfekt!

Ella och jag läser kvällsboken som för närvarande är Skrik och bajs. Hon kommenterar, kommenterar och kommenterar och vi kommer liksom inte framåt i boken. Jag, som somnar ifrån böckerna rätt ofta och, precis innan jag försvinner bort, börjar läsa sådant som inte står där, är angelägen om att vi ska komma just framåt. Men mitt bland alla kommentarerna hör jag plötsligt något väsentligt och tänker att vi måste nog ha avlat ett barn med grym språklig känsla: "Mamma, det där låter jättekonstigt! Så där kan man väl inte säga?!" säger hon.

Och fortsätter "Jag hörde att du HAR blivit storasyster, säger man ju!" Visst kan man väl lämna det saknade lilla ordet ute, men perfekt! Min dotter har förstått något om tempusformen perfekt! Det ni!