När jag och barnen kom till deras skola i augusti förra året på introduktionsdag hamnade vi längst bak i samlingshallen, bakom massor av andra barn och föräldrar som hellre pratade än lyssnade på vad rektorn, utan mikrofon, pratade om där framme. Bredvid mig stod då en norsk kvinna med en bebi på armen och hörde precis lika lite som jag. Hennes ena son, visade det sig, skulle gå i samma klass som Anton och efter det har vi hållit kontakten; killarna har lekt ibland, vi har träffats på fika familjevis, ätit frukostar bara mammorna och rest till Rawa tillsammans. Deras flyttlass hem till Stavanger går nu på måndag!
Dagen idag har vi tillbringat med dem och en annan norsk familj - som tack och lov stannar - ute i West Coast Park och pratat, ätit, lekt, pratat ännu mer och "njutit" av havsutsikten (som mest består av lastfartyg). De blir kvar två veckor till innan vi måste säga hej då på riktigt. Eller på återseende blir det som tur är i det här fallet, då vi räknar med att kunna träffas igen så småningom, men då på lite nordligare breddgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar