Att göra rätt och fel på samma gång

Idag hämtade jag Anton i skolan pga magkramper. Vi har legat bredvid varandra och läst större delen av dagen - lugnt och mysigt! Nu mår han skönt nog bättre, men då han var den enda i familjen som åt eländig KFC-kyckling i går, kunde han dra slutsatsen varifrån kramperna kom själv...

Det är bara en sak jag inte riktigt får ihop. Han ringde mig på morgonen, då han satt hos skolsköterskan och hade ont. Jag frågade om han ville att jag skulle hämta honom. Han visste inte. Jag sa att bara han kunde veta hur ont han hade. Han svarade att han ju satt där och grät, underförstått "Det förstår du väl att jag har jätteont". Jag frågade igen om han ville att jag skulle hämta honom. Han svarade att nurse tyckte att jag skulle hämta honom varpå han sände luren till skolsköterskan, som förklarade hur ont han hade och undrade om jag inte ville komma och hämta honom. "Jag kommer", sade jag.

Det var tydligen fel av mig lät Anton mig veta senare på dagen, då han började känna sig bättre och lite uttråkad. Han hade minsann inte bett om att bli hämtad! Nu missade han ju pizzan som bildläraren köpt in till årets mest samarbetsvilliga klass. Vad skulle jag ha gjort? Sagt "Bit ihop lilla vän och tänk på pizzan!".