Fyra helt fantastiska dagar fick vi med boende mitt på öns absolut finaste strand: turkostblått vatten med korallrev en bit ut, puderliknande sand och vackert inramat av palmer och pinje. Vi snorklade varje dag och har simmat med hajar, som troligen kommer bli större för varje gång vi berättar, jättesköldpaddor, napoleonfisk och alla, alla vackra kompisar ur filmen om clownfisken Nemo. Till och med korallerna hade lite färg här!
Barnen har roat sig tillsammans med Alf och Gamars fina barn och även oss med lekar, spel och charader. Maten gick vi gärna iväg och åt, och längs stranden runt hörnet fanns flera mycket goda och prisvärda alternativ.
Perhentian består av två öar. Vi bodde på stora ön: Besar - familjeön. På andra sidan ett sund låg lilla ön: Kecil - ungdoms- & backpackerön. Vi besökte ungdomsön, men jag hade lite svårt att tycka att den jämförde sig med familjeön - i något avseende. För tjugo år sedan hade jag möjligen tänkt annorlunda. Det var inte svårt att förstå att unga väljer Kecil med sitt budgetboende och -mat för att inte tala om folklivet!
 |
| Charader |
Ska jag hitta någon baksida med Perhentian skulle det väl vara resvägen. Men det är klart om man, som vi, väljer att åka tåg i femton timmar när det går att flyga, via Kuala Lumpur visserligen, får man kanske ta det. Kanske dags att gå någon "Jag är inte rädd, jag kan flyga"-kurs. Ska googla på flight anxiety + Singapore nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar