Vackra böcker

Ibland när Anton har läst en bok och jag frågat hur den var har han svarat " Den var vacker på något vis". Nu har jag läst en bok som jag tyckte var vacker på något vis: Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Det var inte en bok jag läste för handlingens skull, utan för att jag så småningom fascinerades och greps av karaktärerna. Karaktärer som av olika anledningar hittat gömstallen där de kunde dölja vilka de var och i stället visade upp de schablonmässiga yttren som förväntades av folk omkring, men som när de fann varandra och med hjälp av en, ska vi kalla honom, japansk katalysator blommade ut, fann hopp och tro på en framtid. Försökte börja på nästa bok: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men insåg rätt snabbt att jag behövde tid att smälta Igelkotten lite först.


Ett tips på en av Antons "vackra" böcker för lite yngre barn är Hit och Dit men Ganska Långt Bort av Johan Althoff. Om underfundigheter i språket och livet, och som vi läste högt tillsammans flera gånger när han var 6-7 år och som han skrattade hjärtligt åt.