Konsten att bygga förtroende

Ella har gått en termin och tre veckor på ISS. Under den tiden har hon haft fyra olika lärare - varav tre denna termin - och tre olika assistenter.

I måndags hade Ella bestämt sig för att hon inte skulle gå till skolan mer, hatade skolan och tänkte sluta. En situation, som var rätt dålig från början, blev lite bättre för att sedan bli sämre ändå. Skolan ber om föräldrars tålamod för att ge den nuvarande läraren, som började i måndags och i och för sig verkar väldigt rar, en chans. Återstår arbetet för oss att försöka skaka fram vårt barns tålamod.

Klassen har från start varit i behov av tydlig styrning, liksom alla årskurs 1. Med en lärare som tidigare tydligen varit helt beroende av grymt kompetent assistent, och som inför detta läsår fick en assistent med klara Aspergerdrag, noll kompetens i multi-tasking och officiellt hade inlärningssvårigheter, havererade klassen ganska snabbt och fick motiveras/lockas med marschmallows (perfekt om man som Ella är en riktig sucker för socker). Extreme family crisis gjorde att läraren huxflux lämnade Singapore och reste hem till Indien. Assistenten fick inte fortsatt anställning. Nu verkar alla som kommer in försöka styra upp klassen med sina hårda nypor enbart och, om jag lyssnar på Ella, glömmer bort att vara snälla och glada också. "De bara skriker och är arga" säger hon.

Rektorn är ny för detta läsår. Hon har onekligen fått en tuff start och gör nog så gott hon kan. Men mycket (som inte nödvändigtvis har med våra barn att göra) har gått snett och om detta är hennes bästa undrar jag hur det ska gå för skolans Elementary. Hade det inte varit för att Anton har det SÅ bra, hade vi nog plockat Ella ur skolan nu. Vill nog påstå att förtroendekapitalet hos oss är konsumerat.