Varning till känsliga läsare! Gnällinlägg.

Micke kom hem med en iPad till mig i förra veckan. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska ha den till, men den är spännande att utforska. Redan i fredags hade ryktet nått en av mina elever på svenska skolan. Han verkar ha full koll på iPads vilket är toppen - han får säkert guida mig vid tillfälle.

Idag skulle vi ordna med trådlös nätuppkoppling - trodde vi. Micke kontaktade vår nätleverantör som lovade att enkelt ordna med detta om jag bara tog med mig Mickes Singapore-id och en fullmakt. Finemang! Åker genom halva stan och väntar 45 minuter på min tur med efterfrågade dokument i väskan.

Väl framme möts jag först av det här...

Smala bås + relativt sett gigantiska skärmar. Kunde knappt se min "handläggare".

... sen av följande: det finns tydligen två alternativ:
1) vi knyter det till Mickes befintliga konto eller
2) vi öppnar ett nytt åt mig.

Okidok, knyt till befintligt konto ber jag! Nehe, jaså inte det! Varför då? Jo, för i den nu avlyssnade telefonkonversationen som leverantören hade med Micke, kom det fram att det gamla sim-kortet skulle klippas. Men jag vill ju ha kvar det för att kunna koppla upp mig från laptopen också vid behov. Nä,se det går inte för det är inte vad maken har bett om. Han måste vara med. Men fullmakten där det står att jag har tillåtelse att göra detta då? Nehe! Men kan ni inte bara ringa upp honom så kan han bekräfta, ni kunde ju trots allt spåra samtalet från honom och lyssna av det. Nehe!

Okej, men öppna ett nytt konto då, som du själv föreslog? Nehe, jag har inte hemadressen på mitt dependent's pass! Jaha, jag måste visa upp ett kontoutdrag där hemadress framgår så de vet vart fakturan ska sändas. Jamen, hur ska det gå till när jag som dependent inte får öppna egna konton, utan måste hänga på min "sponsors"?

Dead-end på dead-end radar upp sig, jag blir mer och mer frustrerad och till slut sliter jag bokstavligen tillbaka mina papper, tackar för mig (lite hyfs har jag kvar) och går där ifrån med tårarna brännande bakom ögonen. Som den någorlunda självständiga person jag menar att jag är, känner jag mig förolämpad, förminskad och heligt förbannad! Dessa förb.... formalia som genomsyrar detta land, och i flera fall begränsar dig som medföljande, är verkligen en stor baksida!