Världens bästa storebror

Bästbror

Att våra barn - precis som många andra barn - retas, bråkar med och provocerar varandra är ingen nyhet. Att de, sedan vi kommit hit, är tajta och kan ha riktigt kul ihop är lite mer ovant. Anton kvalificerade sig idag som "världens bästa storebror"

Lite bakgrund: Många barn här, troligen flertalet, åker skolbuss varje dag till och från skolan. Anton var till en början helt ointresserad av det, till skillnad från Ella som direkt ville. Efter två dagar i skolan lät det helt annorlunda: "Vi vill också åka skolbuss. Alla andra gör det." och båda var nu väldigt angelägna. Jag däremot kände mig tveksam till skolbuss; att köra barnen är ett bra sätt att få bättre inblick i deras vardag och att få kontakt med fröknarna. Innan morgonrutinerna sitter har det också varit bra att kunna styra tiden själv och veta att det inte tar mer än 12 minuter att komma till skolan. Men, som den lyhörda mor jag är ;), registrerade vi båda två för skolbuss och premiärturen gick i går, måndag.

Bussen hämtade upp barnen kl 6.55 - dvs 35 minuter innan vi åker med bilen och en timme före skolstart, vilket beror på att de är först på denna rutt. Redan i morse - obs tisdag idag - tänkte Ella absolut INTE åka skolbuss. Det krävdes mycket övertalning innan hon följde med. På bussen blev hon tydligen ledsen eftersom hon "saknade efter" mamma. Anton tröstade och Ella somnade en stund. Hon blev ledsen igen när de väl kom till skolan, och Anton tröstade. På sin korta förmiddagsrast valde han, att istället för att leka, ta reda på var Ellas klassrum fanns, gå dit, knacka på och försäkra sig om att hon var okej. Hjärtat sväller när jag hör sånt här! I morgon åker Anton utan Ella på skolbussen - eget val - medan jag kör henne till skolan.