Brazilian...

... kan säkert få en del att associera till de nedre regionerna, men så är icke fallet här. Brazilian är namnet på den förening som Anton troligen kommer spela fotboll med detta år. Han var på sin första träning idag, och var säkert otroligt trött efteråt med tanke på att han är ovan vid att spela i sådan värme. Vi fick tips av andra som har barn i denna förening, och Anton träffade två svenska killar där samt en del norska. Han var superglad! Brasiliansk fotboll är ju ganska teknisk och det är också vad som fokuseras mycket hos Brazilian. Under en timme var det mycket bollkontrollövningar under väldigt disciplinerade former. Inget trams här inte! Sedan avslutades med träningsmatch. Om det går som vi vill kommer Anton träna två gånger i veckan. Därutöver får man anmäla sig till matchspel i en liga - det vill Anton givetvis. Om jag tolkat det rätt är det inte självklart att man får spela i någon liga, utan man blir liksom "considered". Vi kan ibland tycka att föreningen hemma tar ut en för stor avgift. Det kommer jag omvärdera efter Singapore. En "termin" är tio veckor här och kostar ungefär tre gånger så mycket som höst + vår hemma. Piuh! En förutsättning för fortsatt träning/spel med Brazilian blir alltså att Anton får vara med i en liga. Vi håller tummarna!

På eftermiddagen hade vi bjudit hem Antons norska klasskamrat för lek. Poolen är i de lägena guld värd! Resten av familjen kom senare och fikade med oss. Jag hade gjort ett försök att baka en kladdkaka i vår s k convection ugn (kombinerad mikro och vanlig ugn), med resultatet att Micke bad gästerna om ursäkt för sin frus dåliga kokkonst, likt någon japan i en av Herman Lindkvists anekdoter. Vi behövde nästan en motorsåg för att ta oss igenom kakan. Smaken var det dock inget fel på, särskilt inte tillsammans med lite glass, mango och kiwi. Det blev en trevlig eftermiddag!

Avslutade dagen med middag vid Clarkes Quay som ligger nära centrum. Det är ett pulserande område vid floden med massor av barer, restauranger och livligt folkliv. Enda kruxet var att ta sig dit och jag citerar Micke: "Jag vill stampa sönder GPS:n!".