Nu börjar det!

Hornbills

Så hur börjar jag? Blogggandets vara eller icke-vara har bråkat med mig ett tag, men nu kör jag. Det får bli lite vad det blir, men huvudsakligen är förhoppningen att familj och vänner där hemma - och kanske några till - kan få följa med oss i delar av vårt "nya liv". Kanske slinker också en och annan generell iakttagelse in av vad vi får vara med om här så att bloggen inte enbart får dagbokskaraktär.

Första inlägget blir ett lååångt och sammanfattar vår första tid här. Fortsättningsvis blir de troligen inte lika långa och täta. Vill få lite bättre koll på layout och sådant också - förstår inte mycket just nu - så att jag kan lätta upp text med bild och annat skoj. Har lite att lära mig och i bästa fall utvecklas innehåll och kvalitet på sikt.

Knappt två veckor har gått sedan vi landade på Changi Airport, Singapore efter en lååång flygning där jag blivit placerad 11 säten bakom resten av min kära familj. Ni som känner mig förstår säkert att det där och då kändes likvärdigt med världens undergång. KLM:s personal var dock obeveklig - trots att jag fällde en tår eller två kunde de inte göra något för att flytta mig. Nu gick flygningen över förväntan bra; Micke tog hand om barnen och jag kunde ägna mig åt 12,5 timmars djupandning, analys av motorljud, pilotens röst, stämningen i besättningen, lite sömn och en in-flight movie som jag inte minns. Lyckades t o m äta lite grann, vilket hör till ovanligheterna när jag är ute och flyger. Barnen fixade resan galant - kanske tack vare att jag inte satt i närheten. Anton (10) var en ängel och hjälpte Ella (6) med allt möjligt. Hoppas att den syskonkärleken fortsätter och stärks... Väl framme i Singapore fick jag vibbar från min långresa 1990 av alla dofter som mötte där. Det var en regnig stad som mötte oss men med dryga 30 grader gjorde det ingenting.


Lägenheten i Tulip Gardens hade vi inte sett annat än på bilder och valt den utifrån vad våra goda vänner - Singaporebor sedan länge - berättat. Den känns luftig, fräsch och jättebra! Enda "abret" är väl att vi får vänja oss vid ljudet av trafiken utanför då condot ligger i hörnet av en relativt stor vägkorsning. När utemöblemanget kommer i kontainern om en månad har vi nog vant oss ;)

Vi hade ett par dagar i Singapore med Micke på jobbet medan barnen och jag antingen var i poolen eller försökte vända dygnet rätt. Ella, som bröt armen på SportCamp, hade förstås armen fortfarande fint paketerad i latexhandske i badet, men blev mer och mer äventyrlig. Vi hann också med ett besök på Ikea för att köpa lite smått och gott, då det onekligen är ganska kalt på väggar och golv här. Barnen ska få "fixa" lite i sina rum - så mycket det nu går när man inte direkt får hänga upp något på väggarna. Borrhål = återställningsplikt. Bredband, TV-uppkoppling, mobilabonnemang och hyrbil har vi också hunnit ordna.
 
 

Bilade upp till KL på fantastiska vägar kantade av palmskogar. Premiär för min del i vänstertrafiken - gäller att hålla tungan rätt i mun! Generellt tror vi att Sverige är så välordnat i många avseenden jämfört med andra länder, t ex Malaysia. Vägarna här höll dock mycket hög standard - i alla fall motorvägarna. Kanske är det ett resultat av den vägskatt som alla bilister betalar med jämna mellanrum. Här finns också åtskilliga rastplatser med fräscha, nystädade toaletter där du själv kan välja om du vill sitta västerländskt på "vanlig" toalett eller om du vill huka "Asian style" med fötterna på porslinsklossar. Man har även haft vänligheten att med illustrativ bild varna folk för att "squatta" på västerländska toaletten "for your own safety". Alright! Önskar jag haft kameran med mig för att kunna visa. På de flesta rastplatserna finns färsk frukt att köpa: papaya, mango, ananas, lychee, rambutan etc. Billigt och supergott!

I Singapore är mångfalden stor, likaså i Malaysia. När vi kom till KL slogs jag av hur många fler kvinnor som går heltäckta. Vi bodde på fina Sunway Lagoon med en jätteäventyrsbad som utsikt från rummet. I lobbyn kom familjer med männen fritidsklädda i luftiga skjortor och shorts, de små barnen i badkläder eller moderiktiga outfits och kvinnorna helt i svart med en smal springa för ögonen. Vill gärna tycka att jag är relativt fördomsfri och att jag har ett öppet sinne, men detta har jag svårt att förstå. Sovmorgon och buffefrukost bland massor av folk. Återigen slogs jag av hur många kvinnor är helt skylda. En kvinna knöt av ansiktsslöjan när hon åt, men flertalet lyfte den bara något för att få i sig mat och dryck. Vid grannbordet satt ett par. Maken servade sin hustru och reste sig flera gånger för att hämta det hon bad om - vi såg mycket ömhet i form av t ex sammanflätade händer runtom oss. Hon lade dock slöjan till rätta hela tiden och verkade lite illa till mods. Det var jag också. Klädd i min långärmade tunika och korta shorts kände jag mig klädd på ett provocerande vis. Vad tänker de om oss kvinnor som inte ar skylda? Blir jag likställd med västerländskt trash med dåliga utsikter för livet efter det här? Har lite svårt att smälta detta.

Vi tillbringade sedan dagen på det gigantiska äventyrsbadet i området: väldigt fint och mycket skoj att göra. Jag hade dock svårt att koppla av - ta av sig i bikini där? I think not. Gjorde misstaget att bada med tunikan på och hade sedan kvalificerat mig för vilken Miss Wet T-shirt-tävling som helst. Testade också "fish spa" där du stoppar ner fötterna i ett akvarium fullt med fiskar i stl 5-10 cm som smaskar i sig det torra skinnet på dina fötter. Det kittlade hysteriskt mycket, jag tokskrattade
och efter fem minuter fick jag avbryta. Var nog inte mycket till marknadsförare av den tjänsten...

Maten är ett eget, gigantiskt kapitel här nere. Anton kastar sig modigt ut i att smaka på i princip allt och är väldigt positiv till asiatisk mat, vilket är jätteroligt då vi haft en period hemma då han inte "tyckt om" någonting. Han har som mål att lära sig tycka om sushi. Ella är lite mer kräsen och frågar konstant efter kycklingspett. Annars finns verkligen ALLT här.

Efter två dagar i KL fortsatte bilfärden norrut mot Pangkor Laut, en fantastisk resort på en liten ö. Otroligt djur- och växtliv här och vi såg bl a ödlor, fladdermöss, apor och hornbills. Levde strand- och poolliv i två dagar, vilket är precis lagom för vår del. För att ta sig till stranden på andra sidan ön kunde du ta en "shuttlebus" som gick rakt upp i 300 m och sedan rakt ner lika många. För en person med kontrollbehov var det inte någon höjdare, men med barnen bredvid sig är det bara att hålla god min. Väl framme möttes vi av en paradisstrand och äventyrliga vågor!

Vilken timing att Ellas gips skulle av samma dag vi kom hit. Hon var lite orolig när hon kände att stödet försvann men det förbyttes ganska snart i glädje. Två timmar senare simmade hon själv i poolen utan puffar! Ella och jag hängde med på en djungeltrecking, fast hon slaknade efter 40 min innan vi ens hunnit in i regnskogen... Vi "spelade" alla tennis, även om Ellas och min match mest gick ut på att springa efter bollar.

Bilade efter fem dagar tillbaka ner till Spore och det var skönt att vara tillbaka. Det känns som att det är ett bra tecken på att vi så smått börjar bli hemmastadda! Kramar från oss